Direktlänk till inlägg 9 juni 2011
Sitter och pratar just nu med en gammal tjejkompis som är gravid. I 8de veckan. Så det är fortfarande väldigt hemligt. Så hon är fortfarande anonym.
När vi pratar så tänker jag tillbaka på min gravidteten.
Det är nästan det bästa jag har varit med om. Att bära ett liv, känna hur det växer och lever i en.
Det är så normalt, vanligt och det mest naturliga som finns. Men ändå känns det så speciellt, spännande och overkligt.
Jag kan inte förstå att jag hade Theodor i min mage, jag fick honom att växa och utvecklas.
Den dagen han kom ut, då blev jag tom i magen, men oj vad mitt hjärta fylldes.
Jag skulle aldrig byta bort mitt liv mot något annat i världen. Jag älskar att vara mamma till min Theodor. Han är mitt allt.
och idag är jag hans allt.... Åh. Vad mammigt det är idag.
Var iväg på BVC innan, för viktkontroll, Hade bara ökat 250gram. Men hon tyckte det var okej, eftersom han är förkyld också.
Sen sov han i 2h när vi kom hem, och jag lyckades att sova i 1. Men sen dess.. Matvägran och gnäll. Men nu sitter han i sin gåstol med sin lille "resväska" och är hur nöjd som helst. Skulle jag aldrig sagt (skrivit)! Mer uppdatering kommer
Kort och snabb uppdatering I fredags kom Hampus och hämtade lillet för att gå i Folkets Park med honom, och jag passade på att ta en härlig lunch med Emelie och Ullis på Gränden. Efteråt blev det en runda på stan, för att hitta något att ha p...