Idag var det dags för vaccination för Knodden. Det gick faktiskt rätt bra. Han brydde sig inte om sticken, utan när de sprutade in vaccinet.

Dem är så duktiga på BVC, de är två sköterskor som tar sprutorna samtidigt i båda låren, för att de ska koppla till att det bara är ett stick. När jag tänker efter så blir jag så himla rörd att dem tänker så. Haha.

Han har tagit igen sig och har nu krossat 7kilos gränsen. Han väger nu 7,1kg och är 64 långt. Inte så jätte långt, men vikten och längden är utmärkta, och BVC sköterskan tycker att han är ett exemplariskt barn, som han har varit sen han började att gå upp i vikt efter födslen.

Men jag tror nästan att han kommer gå över sin viktkurva lite, så som den knubbisen äter.

Efter BVC så var stack vi hem en stund till moster Sofie, där Knodden fick busa av sig rejält. Sen gick vi hem i ösregnet (då önskade man att man var bebis). Jag var dyngsur, och Knodden var helt trott, och sov i famnen upp för trapporna också, så nu ligger han totalt däckad i sin säng, och jag dricker min 5 kopp kaffe för idag. Aotj......

Första natten, sen lillen föddes som vi har haft en liten jävulsk natt. Han ville äta varannan timme, kom ej riktigt till ro och jag behövde byta 3 kissblöjor. Enda gången han kom till ro var när han äntligen fick sova brevid mig. Det bestämde jag mig för när klockan var 5, och då sov vi gott till 7.

Undrar om det är utvecklingsfas, eller om det kan ha varit lite oroväckande för honom att åka iväg så som han gjorde igår? Upp till bevis inatt iallfall.

Lillen som inte ens öppnar ögonen när han äter en gång på natten, som snabbt somnar om av sig själv ifall han skulle råka vakna till.

Men detta fixar vi. Om det är en utvecklingsfas så vet vi att det går över ju. Jag har nog varit lite för bortskämd på nätterna. Hehe.

Innan idag tog vi en promenad hem till Maggan och Lovisa. Blev några kaffekoppar, och en massa skitsnack som vanligt.

Hade tänkt att när lillen hade ätit sitt mål vid 13tiden så skulle vi ner på triangeln, men han hamnade i något konstigt skrikanfall, så det var bara att sätta sig i gungstolen, sätta på relaxmusik och andas lugnt. Efter en stund somnade han gott i min famn och sen la jag honom i hans säng.

Men nu har han sovit 1½ h. Och jag är grymt sugen på att gå ut. Men får ta det senare.

Har hunnit koka upp alla hans flaskor, och förberett dem i kylen.

Hade velat ta en liten snabb undanplockning på rummet, men det får vänta tills senare. Nu är jag varm, och dricker kaffe. SMART!

Ha en fin vårdag   

Nu är vi friska och extra glada här hemma.Idag blir lillen 5 månader. Tiden rusar iväg, men jag tar verkligen vara på varje stund som går.

Jag minns fortfarande hur det var att ha honom brevid mig när han var nyfödd, hur han somnade efter han hade ammat, eller när han skrek hysteriskt och var otröstlig. Det starkaste minnet är hans nyfödda doft. Den jag kände på BB.

Jag minns när jag vissa stunder tvekade på att han älskade mig, men andra stunder där jag vet att jag var den enda som räknades.

Idag vet jag att han älskar mig, jag är något fascinerande för honom. Han kan stirra på mig långa stunder, ungefär som "jag älskar dig mamma", och ser så himla nöjd ut.

Han älskar att busa med mig, han älskar att vara i min famn, han älskar att somna brevid mig, men även när jag bara tittar på honom vid hans säng.

Den kärleken jag har till min son, till min fina Theodor, den är helt obeskrivlig.

Hans och min kärlek är oslagbar, och jag är världens lyckligaste som har fått en sådan fin, glad, frisk och underbar son som han. Det finns inget starkare band än det vi har   

Idag tog Hampus med Theodor, själv till sin pappa idag. Det hade funkat rätt okej. Men tror inte det får bli allt förmånga gånger tätt inpå varann. Märkte på lillen att det tog rätt hårt på honom när han kom hem sen. Men lycklig var han när han såg mig, och det värmde.

Imorgon skulle vi egentligen träna Sats Baby med Maggan och Lovisa, men pga både Theodors och min magsjuka, så är vi (jag) nog inte helt återställda. Friska är vi, men måste få upp vår energi igen och piggna till (jag). Haha.

Så istället blir det en kaffe hemma hos Maggan, och snacka massa skit som vanligt.

Klockan är bara 9. Vad ska jag göra nu? Kanske gå och handla Ramlösa Mango och sen hoppa i ett bad?     

Lillen har fått sin första sjukdom. Ingen vanlig förkyldning som alla andra barn, utan maginfluensa   

Allt började i torsdag, han var gnällig under dagen, fick ett skrikanfall påväg mott familjerättsbyrån och sov ovanligt mycket.

På fredagsmorgon började det värsta. Han kräktes, och under dagen blev han slöare och slöare.

När mamma kom hem från jobb så började det ordentligt. Han kräktes, fick diarre och febern steg. Han hade ingen ork och var jätte ledsen. Han skrek inte, han grät. Gjorde så ont i hjärtat. Fick knappt i honom någon mat, men droppade i honom från flaskan.

Ringde sjukdvårdsupplysningen, där jag fick tala med en förvirrad tant. Så jag bestämde mig för att gå till apoteket och höra lite med dem. Köpte majsvälling som är för känsliga magar. Men den hjälpte inte heller. Under lördagsförmiddagen, blev han sämre. Feber visade på över 39, och han var så slö.

Bestämde mig för att åka in på akuten med honom. Morfar körde oss in där. Lillen orkade inte ens streta emot när jag knäppte fast honom (som han alltid gör annars).

Inne på rummet där de tar den första diagnosen så bara grät han. Feber var hög, så vi fick ett rum genast. De tog tempen och vägde honom. Sen skulle en lång väntan komma.

Lillen var jätte trött och somnade, då kommer sköterskan in och säger "om han ska sova så kan ni lika gärna vara hemma." Skulle jag tvinga min son att ha ögonen öppna när han inte klarade det? Varför trodde dem att jag kom dit för egentligen? Under 5 timmar försökte jag droppa i honom maten, men utan resultat.

Läkaren kom, och det bestämde för att lillen skulle bli inlagd på barninfektionen. Vi fick ett rum, och de hade sagt att ge honom dropp. Men nej, jag skulle sitta och tvinga i honom maten. Så fort han fick i sig så bajsade han och grät. Han ville bara sova. Sköterskorna var gulliga och puschade lite, men fy vad det var jobbigt. När han hade fått i sig lite så somnade han. Efter några minuter hör jag ur det rinner i blöjan. Jag börjar stortjuta, för jag visste att han ville sova. Han grät och var så ledsen när jag bytade på honom. Och vid varje blöjbyte så fick jag byta ungefär 3 blöjor på 5 min.

Jag grät nästan hela natten, men tvingade i honom mat, och bytade blöja hela tiden. Han var trött, och jag var trött.

Men under natten försvann febern, och han såg piggare ut. Men åt fortfarande inte mycket.

Vaknade vid 7, då vägde de honom, och han hade gått ner över 1hg sen dagen innan på eftermiddagen.

Men läkaren tyckte att han var tillräckligt pigg för att kunna åka hem. Jag kan säga att han inte ens var i närheten av sitt normala tillstånd. Men det var skönt att veta att vi fick åka hem iallfall.

Sen vi kom hem igår förmiddags så har det fortsatt med blöjbyte och tvinga i mat. Han är lite pigg, men inte så att jag tycker det är så stor förändring. Pratat med hans barnsköterska som tycker att vi ska åka in ikväll om det inte blir bättre under dagen. Men nej, inte in dit igen. Vi får kämpa med maten, och hoppas på att han får spara det

Detta är den värsta helgen i mitt liv. Att se sitt barn så sjukt, så ledsen och svag,det gör så ont. Men jag är stark för honom, och jag kämpar för att han ska bli frisk. Håller tummarna att det är mycket bättre redan imorgon.