Fick ett sms av Frida, ang att jag inte hade uppdaterat bloggen på länge.

Såhär kommer ett litet inlägg. Orkar ej skriva så mycket idag, men kan iaf berätta att Theodor gjorde sitt första skratt igår. :D

Idag har vi busat med Maggan och Lovisa. "Jag ska aldrig gå runt med andra mammor och barnvagnar när jag har fått barn." Haha. Den kommentaren slängde jag av mig i somras när jag va gravid.

Jag är så grymt trött på min kropp. Jag blir så ledsen av att se den. Klart har man gått ner nästan allt, men fy vad det "dallrar". Jag vill ha tillbaka mina muskler, jag vill ha tillbaka min slanka kropp.

Imorgon blir det styrketräning. Funderar även på att börja på LCHF dieten. Tror jag behöver gå in i någon diet för att äta. Jag äter så himla dåligt. Ju mer jag äter dessto mer går jag ner i vikt. Tro det eller ej.

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen kanske bort och handla lite LCHF mat? :P Haha. Jag får fundera lite till.

Imorgon ska vi även träffa Elin och lilla Joel. Finally :D

Dagen började rätt bra idag. Glad och livlig kille som åt ordentligt. Sen tog vi på oss för att bege oss ut, och gå en runda med SL och Juli. Men blåsten hindrade oss, så vi gick endast och handla nötter och ny ersättning.

Pratade med Theos barnsköterska idag. Troligtvis är det så att han har för bra matsmältning för Semper Lemolac (som de annars rekommenderar, för det är bra för bebisas magar). Men hon tyckte vi skulle testa den vanliga under helgen, och om det ej blev bättre så skulle jag ringa henne på måndag.

Hon sa att det låter som magknip + utvecklingsfas. Lika bra att ta båda flugorna i en o samma smäll.

Han har sovit många och korta stunder idag. Sålänge han är nöjd så tycker jag att det är ok. Vi bestämde oss för att gå hem till Ela, när vi kommer ner till vagnen så började hans hysteriska skrik. Jag tänkte att det går över. Jaja, vi fick vända tillbaka och han skrek som en stucken gris. Efter en stund hemma så somnade han på min arm, och jag slumrade till. Sen blev jag väckt av en glad kille, men oj vad han var mammig.

Satt honom i barnstolen i köket medans jag fixade hans mat. Det fungerade utmärkt. Så skulle jag på toaletten, så brossan kunde vara hos honom sålänge så vi ej satt igång gnäll för ingenting. När jag var klar så hade brossan tagit in barnstolen på rummet och Theo stirrade på Lennie och Michelle. Så sa jag någonting och sen gick ut i köket igen, då brast det för Theo. Han blev helt hysterisk. Så jag fick ta honom snabbt som attan och då lugnade han sig.

Efter maten så spydde han ner hela sig, så det var bara av med alla kläderna. La honom på sin lekkudde, och han busade rejält, men så fort jag vände blicken så blev han skitarg. Haha. Men så fort jag tittade på honom igen så asgarvade han och var överlycklig. OKEJ? Knäppa unge...

Sen blev han trött, och då la jag honom på hans kudde med nalle och snuttis. Då brukar han somna rätt fint. Men ack nej. Inte idag. Mammas arm som gällde och den somnade han snabbt på efter lite mmm.mmm.mmm Haha.

Nu sover han invirad i mitt täcke, bland mina kuddar så att jag kan få andas lite iaf. Bara han inte märker att jag inte är där. :P

Tuff dag. Även den ej ser så tuff ut, så blääääää. Men jag är lycklig ändå.

Att ha sin bebis på sin arm, som tar en i sitt ansikte, pratar med en med den finaste rösten som kan komma från en människa och tittar med de vackraste ögonen. Då smälter man och glömmer allt det jobbiga.

Dagen började dåligt, med en liten kille som skrek oavbrutet i en timme, sen däckade han. Efter en halvtimmes vila så vaknade han med ett leende på läpparna och fick mat, och skrattade under tiden. KNÄPPIS?

Vad han skrek för, det vet jag inte, minst visste nog han själv.

Vi gjorde oss redo för att gå ut, och vi mötte upp Maggan och Lovisa och gick en långrunda i parken. Sen gick vi hem till dem för att ta en kopp kaffe, och lillkillen gillade Lovisas gym och babysitter, det var ju i rosa såklart.

Jag fick även chansen att gosa lite med lilla Lovisa. Kändes helt konstigt att hålla en sådan liten igen. Dock skiljer det inte många centimetrar mellan kidsen.

Nu är vi hemma och lillen sover fortfarande. Jag funderar också på att vila en stund, men lillen brukar vakna så fort jag släcker ögonlocken. Ska förbereda lite mat till honom iallfall, så att det är fixat och klart tills knäppisen blir hungrig.

Theodor har varit helt underbar de senaste dagarna. Nöjd hela tiden (nästan), skrattar och har utvecklas rejält på bara några dagar. Han har börjat gilla att ligga på magen, ligga själv på golvet och bara snacka.

Igår var vi iväg hela dagen. Först babyland, sen efteråt Stoff och Stil, Jysk och sen slutligen IKEA. Han sov hela tiden tills vi var klara på IKEA och stod och åt korv. Haha.

Han fick sin testa att sitta i sin barnstol igår, och det gick jätte bra :-D

Han ska få sitta i den några småstunder om dagen.

Jag gick upp innan honom idag så att jag skulle hinna att duscha. Jag var uppe kvart i 7, och han vaknade en timme efter. PERFEKT!
Nu ligger han på golvet och snackar, sprallar och busar. Och jag kjan skriva i bloggen. Haha.

I söndags efter att vi hade varit hemma hos pappa, så sa Theodor sitt "första ord".

När mamma la ner honom i sin säng så fick han ut ett ljud som lät som "Nigga". Jag och mamma bröt i ihop av skratt, och lillen blev rädd och ledsen. Haha. Stackare.

Igår ringde jag sjukvårdsupplysningen pga Theodor har skrikit ovanligt mycket de senaste dagarna, velat sova mycket och inte ätit ordentligt.
Pga av grönt bajs (äckligt ja) så kunde han ha en infektion i kroppen så de tyckte att jag skulle åka till barnakuten.

Han låg och sov och jag förberedde skötväskan m.m och sen begav vi oss dit.

Så fort jag gick utanför dörren så blev jag helt tom. Kunde inte tänka klart.

Kom in på akuten och man fick inte ens ha med sig vagnen där inne. Tungt att ha liften, tjockjacka och skötväskan. :(

Men jag tog mig upp, och fick komma in till receptionen, där de kollade tempen och pulsen på honom, och det såg jätte fint ut. De tyckte att jag hade en modemedveten bebis, eftersom han var så matchande klädd, och då slängde jag av en kommentar som de tyckte var så himla rolig och skrev upp den:

"Jag skaffade en bebis som accessoar istället för en chihuahua".

Efter lite charm från lillen så ville de skriva in oss, så att en läkare kunde kolla på honom. Och det visade sig att det skulle ta 4 timmar, i ett iskallt rum innan läkaren kom.

Men lillen skötte sig fint. Han sov nästan hela tiden, sen kom läkaren och klämde en massa på honom. Hittade inget brosk iallfall. Han kunde nästan vara säker på att det var en infektion någonstans i magen, och det går oftast över av sig själv mellan 3-5 dagar. Så senast imorgon ska han vara kry.

Det var så skönt när vi kom ut från det kyliga rummet och mormor stod där.

Man var så passiv och tom när man satt där inne i rummet och helt förvirrad när man träffade läkaren. Och jag var cool lugn när jag gick hem. Men när jag gick iväg med brossan för att handla mat så sa det pang. Kändes som att jag skulle svimma. Var helt off. Bestämde att jag skulle hem till Malin en stund för att rensa tankarna. Skönt var det, men fick migrän påvägen hem. :(

Idag är jag fortfarande helt borta, men lillen mår utmärkt idag och är busigare än aldrig förr.

"Att få barn gör att man lever i en ständig oro".

Nu när jag tänker efter så fyfan. Ni som vill skaffa barn, tänk efter! Haha.

Ni kommer aldrig vara med om större smärta när du vet att din barn inte mår bra. Bara det är något liten sjukdom, så finns det nästan inget värre.

Jag älskar min fina pojke

För er nya läsare som är nyfikna på tiden innan denna bloggen startades, så är min gamla blogg fortfarande öppen. http://louiseandersson.blogspot.com/

"Varför har alla så snälla och nöjda barn hela tiden förutom jag?"

Det är en utav alla frågor som dyker upp när man har en jobbig dag. Man tror man är helt ensam om att barnet gråter, är sjuk eller bara allmänt missnöjd.

Lillen har troligvis åkt på sin första förkyldning. Inte så kraftig, men det räcker med lite för att han inte ska vara glad.

Han är täppt i näsan, så det blir droppar och näsfridan stup i kvarten. Feber har han inte sådan tur. Och skrika kan han, så jätte sjuk är han ju inte. Det får man iallafall trösta sig med.

Han vill sova, men vaknar ofta och bara gnäller. Vägrar att äta och skriker på skötbordet.

Jag är också småförkyld och tanken på att han också mår så, då är det inte konstigt. Speciellt inte när det är så nytt för honom.

Men han har ändå skrattat och blåst bubblor idag. Och de korta sekunderna får en att få nya krafter igen.

Såhär kan man se ut när man sover gott efter en hel timmes skrik.

Åhh vad jag är trött på dessa j*vla flaskor som man måste diska hela tiden. Saknar nattamningen :(

Nu blir det sängen. Imorgon ska vi träffa Maggan och Lovisa.